Barnrumsrenovering 1.0

Här är det mitt i natten och jag lär väl inte sova än på ett tag. Jag roar mig med att äta godis (fy mig) och kolla på Sci-fi. Vi har sen några månader tillbaka Netflix och nu kan jag inte leva utan det. Har jag tråkig så går det Alltid något bra på Tv!

Nu har vi i alla fall äntligen börjat med renoveringen av Barnrummet, fd gästrummet. Känns lite sorgligt att riva ner och måla över det fina vi gjort där inne för inte allt för längesedan.
Självklart hade vi ju hoppats på barn men efter 4 år med hormonbehandlingar som inte fungerat så kändes det så avlägset när vi flyttade in och nu står jag helt plötsligt här med magen i vädret och smäller upp barntapeter.

 Det är lite målning kvar som jag skulle ha gjort idag men har mått lite dåligt. Eller ja, dåligt och dåligt men efter allt slit och stök i helgen så var min kropp och hjärna helt slut idag.
Men jag fick gjort litegrann i alla fall, målat hörn och kanter och sånt tråkigt så nu är det bara den roliga målningen kvar så att säga, den som går fort!

Så det tänkte jag göra i morgon om jag någonsin kommer somna. Tog en liten tupplur innan idag, tänkte inte sova så länge. Vaknade till efter en stund och då låg min söta make och sov med armarna om mig så jag somnade om. Och sov i 3 timmar.
Därför jag inte sover nu men det är för sent och mörkt för att måla.

I alla fall, på agendan i morgon står också att sy gardinkappor till barnrummet. Köpte för en tid sedan ett väldigt sött tyg med sagotema, det är rätt mycket mönster dock och som ni ser är tapeten rätt plottrig i sig så jag vill se hur rummet blir innan jag börjar sy. Men det är ju ett barnrum, kan det bli för plottrigt?

Vecka 35 och ballongmagen

Ifall vi skulle räknat med det första datumet vi fick för knyttets nedkomst så skulle jag vara i vecka  37 i morgon men eftersom jag blev flyttad 9 dagar så är jag i vecka 35. Men man ska ju räkna efter datumet de satt efter ultraljudet så.. Men jag är rätt säker på att han kommer titta ut tidigare ändå, bara en känsla jag har haft.
Jag får hela tiden höra att jag är liten om magen, ingen som tror på mig när jag säger vilken vecka jag är i. Men troligen så är det för att jag har gått ner i vikt som folk tycker det. De är liksom vana att se mig med lite vaddering på magen och tänker att den borde vara större.
Eller ja, jag vet inte. Jag känner mig i alla fall inte liten, jag känner mig som en uppsvälld ballong.

I helgen var vi uppe i Norge och hälsade på Svärmor och hennes make. Sävärmor har fyllt 50 år så vi firade henne. Var hur mysigt som helst fast jag blev lite trött mitt i allt firande. En blandning av trötthet efter resan, sova i en bäddsoffa, vara gravid och sätta om hjärnan till att försöka förstå norska.
Så jag tog en liten tupplur, hann inte ens lägga mig ner. Somnde sittandes i sängen bland massa kuddar och sov så i över 2 timmar. Vaknade av att jag var dödshungrig, hade jag int varit hungrig hade jag lätt kunnat sova 2 timmar till tror jag. Allt jag vill göra nu för tiden är äta och sova.

I alla fall, min söta svärmor visade mig massa roliga bilder från när Daniel var bebis. Han var ju bara den sötaste bebisen jag någonsin har sett med värsta ögonbrynen, dem har han för övrigt fortfarande kvar och han ser så rolig ut när han höjer ögonbrynen, precis som när han var bebis!
Fick se bilder på när han föddes, det var en speciell känsla faktiskt. Han var så liten och kletig och om bara några veckor ska jag föda den där lilla bebisens son.
Fick mig även att börja fundera på om inte Daniel borde ta några bilder på när Knyttet föds också. Men eftersom han inte tål att se blod så kanske det inte är en bra idé, vill gärna ha honom vid medvetande hos mig.

Ja, det var i alla fall en mysig helg även om det bara var ett snabb-besök och jag sov mestadelen av den. Och ja, när jag inte sov så åt jag (eller tänkte på mat).
Och ja, jag har gått upp ett kilo nu, var väl ändå på tiden med tanke på hur mycket jag äter!

Har målat en katt också, den blev lite rolig:

Vet inte exakt om jag är klar med den än, känns lite tomt runt om katten tycker jag.. Men det är kanske bara jag?

Makeovern har börjat!

Så, vi bestämde oss för att barnvagnen som vi fyndade på loppisen var lite väl solblekt så nu har jag spenderat lite tid med att måla den med tygfärg.
Så fort jag drog första draget med färgen så såg man hur mycket fräschare den kommer att bli.
När jag målat halva suffletten var jag tvungen att ta en bild. Den blåa färgen är mörkar i verkligheten, på bilden ser den jeansblå ut men den är snarare marinblå.
Nu när den torkat är färgen jämn och fin. Tyget blir lite stelare men det kan man rugga upp om man vill. Jag har en känsla av att den kommer rugga upp av sig själv i vilket fall som helst.

Nu när färgen utanpå inte är så blek och dassig längre så ser tyget inuti väldigt tråkigt ut också. Så det ska jag byta ut mot ett tyg med moln så lilla bebisen kan ligga och titta upp i himlen även när det regnar ute.


Jag tror jag kommer satsa på gult tyg faktiskt. Andra färger som cirkulerar i mitt huvud är ljusblått och rött med. Till skillnad från när vi skulle välja färg som vi skulle måla vagnen i, den var ju så mörk så det var tvungen att bli en mörk färg, så kan vi ju välja vilken färg till tyget som vi vill. Och vilket mönster med för den delen men jag fastnade för moln-idén rätt fort och kan inte släppa den.
Och så är det, får jag en idé måste jag få utlopp för den annars blir jag tokig!
Ni skulle bara veta hur många tavlor som jag har målat och målat över igen, ibland är idén helt enkelt inte lika bra i verkligheten som i huvudet och då är det bara att lämna den och gå vidare.

Skynda, skynda loppisfynda!

Idag var det barnloppis nere i Varberg. Jag och Daniel var där ca 10 minuter tidiga och det var visst alla andra också. Kö. kö och åter kö men det gick ganska fort att komma in ändå. Väl inne däremot var det varmt och trångt, alla ville fynda!
Jag och min kära make lyckades dock komma över den här snygga retrovagnen för futtiga 200:-.
Du läste rätt, 200:-, helt gaaaaalet! Den lite lite sliten på suffletten bara men i övrigt är den riktigt bra skick. Och det slitna fixar man hur enkelt som helst med lite tygfärg. Hela vagnen behöver en liten uppfräschning med tygfärgen eftersom den är rätt solblekt.
Men ändå, tygfärgen är inte dyr och helt klart värt det.
Ja, jag är fortfarande lite småchockad att vi lyckades komma över den här vagnen faktiskt.
Så, vad ska vi numed två vagnar till kan man undra? Jo, det är nämligen såhär att vi reser ganska mycket jag och min kära make och tänkte inte sluta åka hälsa på familj och vänner bara för att vi får barn. Men den andra vagnen i har skulle jag aldrig våga packa ihop i t.e.x bussens bagageutrymme utan att sitta orolig hela resan för att den skulle bli smutsig eller något. Denna vagnen däremot är ju redan lite sliten och dessutom mindre och lättare. Kan knö runt med den på smockfulla bussar utan att få panik för lite smuts liksom.
Låter lite knöligt kanske men just nu känns det som ett bra alternativ för oss. Skulle det sedan bli onödigt bökigt så kan vi bara sälja den ena.


I övrigt så fyndade vi lite kläder med. Mest i lite större storlekar då vi har en massa i de mindra storlekarna redan. Hittade billiga regnkläder bland annat, dom är tills nästa sommar så vi är ute i god tid.
Men ja, jag känner så här att ifall man kan fynda ett jättefint regnställ för 40:- så är det värt att köpa och lägga undan det även om det är långt tills nästa sommar.

Vi ör nöjda med vår lilla tripp till Varberg i alla fall. Nöjda och trötta, borde ta en tupplur men är alldeles för överstimulerad.
Bra loppis, fina fynd, träffat mysiga vänner, solsken och glass. Det är alldeles för mycket för min stackars kropp men min hjärna vill ha meeeeer!

Just det, jag har klippt mig också:

Vecka 33 och tristessen

Det känns lite som om tiden står stilla. Hade jag inte tagit bilder på magen var och varannan vecka så hade jag inte sett någon skillnad på magen. Konstigt att ögat liksom lurar hjärnan på det sättet.
Det är samma sak när man går ner i vikt, man ser det liksom inte själv fören man börjar att jämnföra bilder.
Men ja, magen växer och Knyttet där inne härjar runt. Det är mycket sparkar uppåt vilket får mig att tro att han spenderar största delen av sin tid med huvudet nedåt. Eftersom jag är helt säker på att han kommer titta ut lite för tidigt (magkänslan så att säga) så kanske han snart fixerar sig nedåt. Men magen har än så länge inte sjunkigt. Mina tuttar däremot har blivit mindre men min kära make påpekade att de bara känns och ser ut så för att magen är så stor.

Han kom förövrigt in i vardagsrummet när jag satt tillbakalutad i soffan med benen i högläge. Hade varit en sväng i stan. Passade på att klippa håret och gå i lite butiker. Och Panduro såklart, har en känsla av att det blir sista gången på länge jag lyckas ta mig ut och göra något så jag passade på så länge benen bar mig.
Ni vet ju hur det slutade, som vanligt. Kom knappt hem. Innan jag gav mig på backen uppför dit vi bor så var jag inne i affären och köpte mjölk. Kände hur benen under mig började skaka när jag stod i kassan så jag fick snällt sätta mig på bänken med de gamla tanterna och deras rullatorer en stund innan jag gick hem.
I alla fall, det var inte alls det jag skulle skriva...
Daniel kom in i vardagsrummet där jag låg helt handikappad i soffan och utbrister:
"Shit! vilken stor mage du har fått!"
Japp, min make som träffar mig Varje dag har lyckats missa att jag är gravid. Grattis till honom!

Men det är nog för att jag mest dräller omkring här hemma i mjukbyxor. Idag hade jag klätt mig i byxa och topp så då syns väl magen mer antar jag. Eller ja, ni ser ju det på bilden.

Nu är det i alla fall bara ca 7 veckor kvar innan lill-knytten kommer till oss och min fantastiska gravidblogg kommer förvandlas till en mamma-blogg. Det är väl det som händer, livet tar sina oväntade vändningar och min stackars blogg får lida för det.
Men misströsta inte, jag kommer fortsätta måla och pyssla och dela med mig av det här i bloggen!
En mamma-pyssel-blogg. När Knyttet blir lite större blir det väl förmodligen en del barnvänligt pyssel med.

Men denna gången får ni nöja er med min senaste tavla:

Bakgrunden är decoupage. Lackade inte på ovansidan så den är inte blank utan matt och har ett härligt rökigt utseende.
Kvinnan är målad med markeringspenna och akryl. På armbanden har jag limmat lite pärlor och glitter.
I versionen i mitt huvud höll kvinnan i ett långt dramatiskt cigarettmunstycke och jag hade tänkt göra röken från cigaretten med "krulliga" stämplar. Men när jag hade börjat måla inså jag att henne huvud tog för stor plats för att få cigarettmunstycket så långt som jag vill ha det. Så det blev utan.
Daniel tyckte det var bra för då blev den mer barnvänlig.
Så tänker han.. 
Själv så undrar jag om han inte ens lagt märke till att vi har en stor jävla reklamaffich för Cigarettfilter på väggen. Jag har aldrig rökt så är ju ingen förespråkare för tobak eller så, gillade bara affichen, den har hängt med i 10 år mellan mina olika hem och jag gillar den lika mycket nu som när jag klickade hem den på tradera.
Den är helt sönder, hörnen är rivna och den har vid något tillfälle legat ihopvikt också men nu har jag ramat in den och allt det där skrynklet gör inte mig något. Gillar ändå inte saker som är är helt perfekta eller raka!

Blomsteräng

Jaha, då var det tisdag igen. Det har det inte varit förren förra tisdagen för den som hade glömt, att det var en tisdag förra veckan också. Försöker minnas vad jag gjorde då, det var ju bara en vecka sedan men minnet av förra tisdagen finns inte mer. Det måste ha varit en ytterst tråkig dag.
Att bara vara hemma börjar bli tråkigt, eller ja, det har varit tråkigt i flera månader. Jag borde inte klaga. Jag borde passa på att göra massa saker som jag inte kan göra sen när Knyttet har kommit. Men jag har gjort dom sakerna i flera månader nu..
Jag borde komma på nya saker att göra men hjärnan fungerar inte riktig som den ska. Det enda den tänker på nu är muffins. Så för att komma vidare med livet måste jag baka muffins, så fungerar min hjärna.

Jag har målat en till tavla, blir mycket målande nu för tiden. Får passa på nu när jag har tid och inspiration för vem vet vad som händer med den sen. Både tiden och inspirationen, efter att Knyttet kommer så kanske jag bra vill måla små bebisar.

Den här damen knåpade jag ihop en vaken natt. Blir många sånna nu för tiden, både damer med stora ögon och vakna nätter. Kanske är därför som jag fastnat för de där stora ögonen, för att mina alltid är öppna.
Fast nu ljuger jag, jag sover jämt. Men bara på de tiderna alla andra är vakna så det känns som om jag är vaken jämt. Bara för att jag är vaken när ingen annan är det.
Hänger ni med? Knappt så att jag gör det själv.

Tavlan är i alla fall ännu en "mixed media". Jag började med decoupage. Min bok ni vet, en bok räcker längre än man tror. Denna boken är en vattenskadad engelsk bok som jag aldrig skulle läsa ändå så den får nytt liv i mina tavlor.
Efter att ha limmat fast sida efter sida på duken målade jag konturerna på kvinnan med en tuschpenna och fyllde i henne med akrylfärg. Låter pappret under titta igenom på några ställen men fyller ändå i ganska ordentligt just för att håret ska "poppa" lite. Bakgrunden kladdar jag bara med blått och grönt. Är noga just runt kvinnan för att hon int ska smälta in i bakgrunden.
Sen kom limmet och tygblommorna fram. Funderar på att limma på lite mer blomblad men är rädd för att jag kommer ångra mig. Jag får fundera en stund till på det.

Idag är jag uppe tidigt och härjar. Har inte haft så ont i natt som jag brukar så har sovit gott. Så jag vaknade utvilad och glad. Ska försöka passa på att göra något vettigt av dagen.
Senare i eftermiddag är första träffen på föräldrarkursen. Ska bli spännande. Maken har massa plugg som vanligt så för att han ska hinna med allt har jag lovat att han ska få plugga hela dagen, så jag tar hand om maten och serverar honom. Så snäll är jag!

Tider går och går..

I fredags gick jag in i vecka 32, nu är det bara 8 veckor kvar. Känns som om det inte var alls längesedan som vecka 12 precis hade passerat, den där magiska veckan då risken för missfall blir mindre ni vet. Eller när jag gjorde det första positiv graviditetstestet, stod på vår balkong och vred och vände på den där stickan i solskenet. Den såg ju positiv ut men inte tillräckligt stark för att jag skulle våga tro på det.
Nu sitter man här med en stor, guppande mage. Lillkillen har nog hicka skulle jag tro. En skål med gröt, sötat med lite sirap plus ett glas juice blev nog lite för mycket för honom.

I övrigt verkar det där jobbiga illamåeendet som jag hade i början av graviditeten sakta men säkert komma tillbaka. Jag kommer aldrig upp ur sängen på morgonen och att äta frukost är helt uteslutet. Jag får på min höjd i mig något kex, en halv frukt eller en kopp te.
Idag tog det nästan 2 timmr från det att jag vaknade till det att jag kom upp, så då kunde jag få i mig några skedar gröt, var så hungrig att jag inte visste vad jag skulle ta vägen! Är det rätt ofta nu för tiden faktiskt. Äter och sover är det enda jag gör. Vilken tur för mig att jag är arbetslös, slipper man allt meck med sjukskrivning och sånt.
Eller ja, det är lite meck ändå med arbetsförmedlingen och sånt men jag försöker att ta det med ro. Vilket inte alltid är så lätt när man är gravid och hormonstint ska jag tala om. Försökte få tanten på arbetsförmedlingen att förstå att det inte finns en enda arbetsgivare som skulle anställa en kvinna 8 veckor innan beräknad födelse. Men att jag ändå gjort mitt, uppdaterat mitt CV, skrivit in mig på olika bemanningsföretag som erbjuder kortare uppdrag o.s.v.


Trodde verkligen att en äldre kvinna som hon skulle förstå min situation men nej, sist jag var där fick jag prata med en man, yngre än mig och han var så himla förståeende och snäll. Det var han som fixade att jag inte behövde komma in till arbetsförmedlingen en gång i månaden utan att det räckte med att jag ringde. Tanten jag fick träffa denna gången tyckte att det var en bra idé att jag skulle komma in 2 gånger innan bebisen kommer, varpå en gång 2 dagar innan jag skulle föda.
Det lyckades jag i alla fall få henne att förstå att jag kan föda när som helst då och det sista jag vill oroa mig för på förlossningen är att det ska bli stul med mina pengar för att jag misar mitt jävla möte på arbetsförmedlingen.
Suck och ve, ta det med ro var det va? Lättare sagt än gjort.

Jag bjuder på lite tavlor som jag har målat i stället. Försöker göra något vettigt mellan mina sovattacker och att måla är så rofyllt. Oftast.. Hade kanske ett vredesutbrott på en av tavlorna häromdagen men jag har fixat till det så det behöver vi inte tala om!

 

Har fastnat lite för de där stora dockögonen så gjorde några tavlor i lite olika färger. De passar bra tillsammans med den större tavlan jag målade för några veckor sedan så dessa åker alla med på utställningen i sommar. Det blir färgglatt! Men jag är ju en färgglad person så det passar ju bra!

Vecka 31 kan vi väl säga!

Eller 30+5 om man föredrar att räkna på det sättet. Går alltså in i vecka 32 på fredag. Eller 31+0, vilken röra det är det där med dagarna och veckorna.
Om man dessutom utgår från när jag senast hade ägglossning så skulle jag vara i vecka 33 nu.
Rörigt är bara ordet och det blir inte bättre av att man blir förflyttad fram och tillbaka hela tiden. Å andra sidan har jag inte så mycket mer för mig än att gå och vänta på att Knyttet ska titta ut och det kommer han ju göra förr eller senare, om det blir den 14 maj eller den 23 maj spelar minde roll.
Antar att jag om 2 månader inte alls kommer känna samma sak om han fortfarande inte hittat ut.

Idag har jag haft en väldig bra gravid dag. Jag vaknade utvilad, utan värk i ryggen eller lederna. Minns inte ens sist det hände. Passade på att städa lite, diskde och tvättade och senare på eftermiddagen åkte jag och maken och storhandlade. Vi brukar få hjälp av mina föräldrar med att åka och storhandla lite då och då men det var ett tag sedan nu och det började eka tomt i skafferiet.
Nu har vi fyllt på både där och i frysen och jag kan meddela att jag inte bara köpte glass till frysen utan även en del mat också! Heja mig!

Måste verkligen hitta min kamera. Bilderna tagna med min kamera blir så gryniga i vår hall när jag tar bilder på lilla magen, som inte är så liten längre som ni kan se.
När vi packade upp matkassarna slog Daniel i magen flera gånger med matvarorna när vi försökte svänga runt i köket. Man är ju inte direkt smidig med den runda magen och att sedan ha en klantig make att behöva parera för i det smala köket var inte jättelätt.
Kommer bli en kantstött litet pojke men å andra sidan så kommer han då passa alldeles utmärkt in här. Är nog ingen som förväntar sig att våra barn kommer växa upp och bli normala personer, vi har rätt svårt med att vara normala själva nämligen.

Målarstuga

Hemma hos oss är det för närvarande målarfabrik. Dock är det inte Knyttets sovrum som blir målat utan det är en himla massa tavlor. Och inte bara tavlor, även vår soffa har fått sig en omgång av mina färger, likaså min "gå hemma och mysa klänning", kuddarna i soffan, min kropp och väl valda delar av mina katter. 
Därför har jag lovat min kära make att den dagen vi köper en ny soffa så ska jag inte sitta i den och måla för jag tenderar att måla mer omkring mig än på det jag ska.
Men jag har i alla fall lyckats slutföra mina tavlor och är dessutom rätt nöjd för en gång skull.

I övrigt går allt rätt trögt nu. Min hjärna är som gröt och kroppen orkar liksom inte riktigt allt som jag vill göra. Mina ben orkar knappt ta mig utanför dörren.
Bara 8 veckor kvar tills lilla Knyttet kommer och jag förhoppningsvis kan gå igen. Dock har jag ju en liten plutt att ta hand om då men han kan faktiskt följa med mig ut och gå. Vi har inte bara skaffat en vagn utan även en bärsele, om jag skulle känna mig för lat för att bära ner vagnen.

Ännu mer mixed media

Då var det onsdag och som vanligt så händer här inte mycket. Projektet tapetsera barnrummet står näst på listan men jag har inte orkat plocka ner de andra tapeterna än och det är så himla tråkigt så jag väntar nog med det några dagar ändå.
Så jag sitter här och kollar massa inspiration på nätet om andra saker. Tavlor jag vill måla och pyssel jag vill pyssla. Det blir en hel del till slut och när jag väl sätter i gång med något så har jag redan glömt var jag hittat inspirationen. Förmodligen från flera olika ställen men det är väl så all konst kommer till, alla måste ju få sin inspiration från någonstans.

Detta är i alla fall vad jag knåpade ihop en sömnlös natt:

 Det är med liknande teknik som jag har använt innan när jag gjort mina katt och fågeltavlor. Men i stället för att måla bakgrunden med lack och sen färg och jag gjort tvärt om och använt två olika färger för att få en lite mer rörig effekt.
Kanterna har jag målat med någon stämpelfärg som ska ge en äldre finish, samma stämpelfärg har jag tagit och duddat med runt fågeln för att den ska "poppa" fram lite mer.
Själva fågelburen är målad med glitterfärg och även den målad med vanlig penna runt efteråt för att den ska "poppa" lite mer.
Det är spännande att leka med olika tekniker och även om det egentligen är samma teknik så får man så himla olika resultat om man bara vänder lite på det.


Om det förresten är någon där ute som sysslar med scrapbooking via datorn så tog jag en bild på tavlan innan jag började måla. Tyckte den blev så fin och tänkte att jag själv skulle använda den till något men det lär jag ju aldrig göra om jag känner mig själv så jag kan lika gärna dela med mig av den. Bara att klicka på bilden och spara till din dator!

Nu går vi på Cirkus!

 Igår gjorde jag något hela galet. Helt otroligt, jävla galet. Jag åkte till Ikea, mitt på dagen, en lördag. Herregud, det kommer jag aldrig göra om. Eller, det kan jag ju inte lova faktiskt, jag har ju ingen bil så jag får liksom passa på när någon jag känner åker dit om jag inte känner för att ta bussen. Och det känner jag inte för.
I alla fall, Ikea, en lördag tillsammans med min pappa, min syster samt resten av skandinaviens befolkning kändes det som. Det som skulle inhandlas var två konsoller och hyllplan till vår klädkammare men det slank ner lite annat i ikea-kassen också såklart. De hade massor med fina leksaker med Cirkus-tema och som ni vet är ju det temat som vi har valt in till Knyttets rum.
Även om det ryckte i fingrarna så köpte jag faktiskt inte allt med Cirkus-motiv. Bara nästan, här är lite smakprov på det jag köpte från ikea.se

Det är totalt jävla livsfarligt att gå där inne. Helt plötsligt så har man fyllt den där gula kassen med massa saker som man inte skulle ha.
Dessutom så trodde jag att det skulle bli svårt att hitta saker att inreda Knyttets rum när vi valde cirkus-tema men nu finns det cirkus-saker precis överallt.
Var inne på TGR här i Göteborg och hittade en massa fina saker med Cirkus-tema där med. Plockade bland annat på mig dessa söta små kulspel som Knyttet kan leka med när han blir lite större.  De hade små trädockor och anat med som passar finfint in i hans rum.
Plus söta små papperstallrikar och muggar för framtida barnkalas. Men så långt fram käns lite fåning att planera så jag lyckade med nöd och näppe lämna kvar dem i butiken.

 

Nu känner vi oss faktiskt rätt klara med inköpen inför Knyttets ankomst. Hans rum kommer hinna bli klart i tid med tapeter och allt.
I början kommer han såklart at sova i vårat sovrum men när han känner sig redo att flytta kommer hans rum att stå och vänta på honom!

Och på tal om det så är hans fina byrå också klar som jag har bloggat tidigare om. Men nu har jag en bild att visa er också, Tada!:

 Den förvandlades alltså från det här:

 

Till det här:

De söta knopparna kommer också från TGR. Först hade jag ju tänkt att göra egna knoppar men sen skippade jag den idén för det skulle ta så lång tid att göra så många. Det är ändå en rätt stor byrå.
Så då skulle jag bara måla knopparna i stället men av en slump hittade vi dessa och de passar så himla bra och är så söta. Sparade mig massor av tid och de kostade bara 20:- st också.
Japp, jag är faktiskt rätt nöjd med vad jag har åstakommit den här gången, hade jag haft längre armar hade jag klappat mig själv på ryggen och sagt "Bra jobbat". Men jag firade med att låta min man skruva fast alla knoppar i stället!

Katten också!

Jag tror ingen har missat att jag gillar katter och av någon anledning verkar alla mina penslar här hemma har blivit magiska. Så fort de kommer fram målar de bara massa katter. Här är den senaste katten till samlingen:

Den blev lite annorlunda än hur jag brukar måla. För när jag gjorde själva skissen så råkade jag doppa penseln lite för mycket i vattnet vilket resulterade i den oskarpa kanten. Men jag gillade det och körde på, en del av mina bästa alster var i från början misslyckade egentligen.
Men om man inte berättar det för någon så skulle ingen veta. Fast jag kan ju aldrig hålla käften och måste berätta allt hela jävla tiden.
Men i alla fall, för att vara ett misslyckande så blev jag väldigt nöjd ändå.

När jag inte målar katter så håller jag som mest på att städa och pyssla här hemma. Tapeterna till Knyttets rum har kommit och väntar på att jag ska få tummen ur och ånga ner de gamla tapeterna så jag kan grundmåla. Lika bra att göra det rätt på en gång. Det blir finare och dessutom hade jag tänkt att det skulle öka värdet på lägenheten med, så vi i framtiden kan köpa ett fint hus!

Vecka 28

Vad var det jag sa, min blogg håller sakta men säkert på att förvandlas till en gravidblogg. Men ni får stå ut i några månader till. 3 månader till för att vara ganska så exakt sen förvandlas den väl till en barn/familjeblogg av något slag.
Nä, det är nog inte min stil, det blir väl en blandning av pyssel/livsstilsblogg. Den som lever får se helt enkelt.

Ja, så jag har alltså gått in i vecka 28 nu, det innebär att jag numera räknas som höggravid och jag har en bula på magen som bevis för det.
Var på Lovely Mama här i Göteborg och köpte en topp för några dagar sedan. Egentligen behöver jag kjolar men det är helt omöjligt att få tag på. Att hitta fina och prisvärda mammakläder är helt omöjligt.
Men som tur var hittade jag en kjol från min tjockistid som fortfarande passar över magen. Har ju skänkt bort alla mina kläder från den tiden då jag vägde 130 kg vilket är lite synd nu.. Menmen.
För övrigt så mätte jag mig runt magen idag och jag är på centimetern exakt lika rund om magen nu som jag var när jag vägde just 130 kg. Fast numera gillar jag faktiskt min runda mage, det gjorde jag INTE då.

Har i alla fall varit hemma i Varberg några dagar nu och umgåtts med familj och vänner.
Vi passade på att åka till Gekås för att köpa in det allra sista till lilla Knyttet i magen. Allt från Badbalja till sängkläder, en näs-sug och manikyrsett för bebis. Kändes användbart.
Vi var där på en måndag och det var väldigt lite folk, var så skönt att gå där utan att behöva trängas. Kunde i lugn och ro lunka omkring och kolla på allt vi behövde.
Sen åt vi lunch i en nästan helt tom resturang och efter det orkade jag till och med gå en liten runda till i affären och köpte lite fina grejer till mig själv också.

Nu blir det några dagar med renovering hemma hos oss för nu har vi äntligen bestämt oss för tapet och inhandlat denna. KOmmer bli så fint men ni får se först när det är klart! :)

Lapptäcke

Här sitter jag och gäser i soffan en fredagskväll. Känns som det inte alls var längesedan man var ute och festade varje helg. Nu sitter man helt plötsligt här med magen i vädret och funderar på om ma ska orka resa sig upp för att gå på toa (igen) eller inte.
Vad som är skönt dock är att de flesta av mina vänner också har blivit gamla gummor den senaste tiden så man slipper läsa om deras upptåg på facebook, en sak som är bra med att inte få barn allt för ung i alla fall. Sen att jag suttit och varit bitter och avundsjuk på alla mina mammavänner i flera år är en helt annan sak, jag har i alla fall kunnat supa bort problemen.
Nä, skämt å sido. Jag har aldrig varit bitter på mina vänner för att de inte haft samma problem som oss. Ofrivillig barnlöshet är jobbigt nog som det är så jag är så glad för mina vänner som slipper genomlida det som vi har gjort.

I helgen ska vi i alla fall åka och hälsa på en gammal barndomsvän till mig. De fick en liten kille för några veckor sedan och jag ha sytt en liten filt till honom. Perfekt till vaggan eller barnvagnen.

 

Jag har samlat på mig en del söta barntyger genom åren och nu äntligen kommer de till användning på riktigt! Även om jag sytt en del med lappteknik förr så tycker jag det är lite klurigt fortfarande. Men efter att ha haft sönder en nål och bränt mig på strykjärnet så var blev ändå den största ångesten "bara" en upp och ner vänd Elefant.
Ett av mina mest lyckade projekt med andra ord. Haha.

Jag hade inga höga betyg i syslöjd trotts att jag är väldigt pysslig. Men jag hade höga betyg i konst, det där med att sy har kommit mer nu de senaste åren, på syslöjdlektionerna satt jag större delen med en sprätt i handen tills min syslöjdlärare kom på att virkning kanske vore något för mig.
Min vän som ska få filten gick i samma klass som mig, så jag vet att hon kommer uppskatta den!

Cirkustavlan

Ja, eftersom jag redan har babblat på om barnrummet så tänkte jag ändå bjuda på en bild på tavlan som jag gjorde klart i går.
Ramen har jag haft i garderoben i flera år. Har sprayat den några gånger för olika projekt men har aldrig funnit inspiratin att slutföra de projekten. Och så sista gången jag sprayade så skar sig lacken och det blev fula bubblor som inte gick bort. Japp, in i garderoben igen där den blev bortglömd tills alldeles nyligen då jag renoverade där inne.
Två omgångar med lackfärg (ja, helt giftfri pappa du behöver inte oroa dig) så blev den så här skinande vackert grön. Bakom satte jag en bit av den fina retro tapeten som jag köpte för några veckor sedan.

 Ja, vi har alltså efter att vi fått hem tapeten bestämt oss att inte beställa mer utan vi har hittat en annan som vi beställt hem prover på. Den andra tapeten känns mycket mer rätt så nu har jag denna tapeten till andra projekt. Och eftersom det ändå kommer bli cirkus-tema så passar denna bra, ska klä om en gammal bokhylla också, det blir förmodligen nästa projekt efter att knopparna till byrån är klara.

Vecka 27

Jag har ingen aning om vad det är för datum idag, eller vad det är för vecka. Om jag inte nyss hade frågat min kära make hade jag inte haft någon aning om vad det var för veckodag heller.
Tiden bara flyger förbi mig, timmar, dagar, veckor, vem håller koll egentligen?

Vad jag dock håller koll på är att jag numera är i graviditetsvecka 27. Eller 26+5 om man hellre vill räkna så. I magen sparkar Knyttet omkring som en liten ninja. Hans favoritsyssla är att sparka på min urinblåsa och väcka mig mitt i natten med sina karate-övningar.
Saker han inte gillar är när jag har byxor eller kjol med linningen rakt över magen. Då ligger han och sparkar på den, helskumt men på något sätt känner han väl den där inne. Vad vet jag.
Han väger över ett kilo nu och är så lång att när han sträcker på sig så kan jag känna honom på olika sidor av magen samtidigt.

I nästa vecka så räknas jag in bland de höggravida. Magen är inte i vägen allt för mycket än så länge. Jag doppar den i vattnet när jag diskar och målar på den ibland bara. Å andra sidan så lyckas jag alltid måla mer på mig själv än det jag målar så det är väl inte magens fel.

Nya målar projekt som jag har på gång är en byrå som stått i gästrummet. Den var fin som den var, mörkbrun, passade bra in hos oss. Men den var inte så "barnrumsaktig" så jag införskaffde mig lite färg. Nu strålar den i sina vackra färger, ska fixa lite roliga knoppar till den också innan jag visar den här i bloggen dock.
Hade lite färg kvar så jag letade fram en gammal ram som jag lyckats förstöra för längesedan. Jag har inte haft hjärta att göra mig av med den heller för den var rätt fin. Nu matchar den byrån jättefint.

Meh, borde inte skriva om barnrummet innan jag har bilder att visa er. Egentligen tänkte jag berätta om min pappa. Han var med mig när jag köpte färgen. Säjaren var jättetrevlig och visade en bra giftfri färg som han själv använde för att måla sin dotters möbler.
Han förstod precis vad jag var ute efter och blandade till alla konstiga färger. Som vanligt så är ju jag inte som alla andra så han fick springa några varv i butiken för att hitta det jag var ute efter. I alla fall, han var mycket proffsig, trevlig och gav mig en fin rabatt, för att jag var snäll eller nåt. Jag vet inte.
I går ringde pappa dock och var arg på mig för att jag målade med denna färgen. Tänk om den är giftig!! Jag sa till pappa att den är giftfri, frågade ju speciellt om det och dessutom luktar den inget alls. Men pappa var så arg för man kan inte lita på någon, blablabla..
Jag har nog fått pappas ögonfärg men min mammas blåögdhet. Jag vet inte varför pappa helt plötsligt blev helt hispig över det här. Säljaren sa att det absolut ingen fara att måla med färgen när man är gravid och att barnet i princip skulle kunna smaka på färgen utan att det är farligt. Det skulle inte vara särskilt gott, men inte farligt.
Jag "bråkade" lite med pappa om det här tills han gav med sig.
Några timmar senare ringde han igen, bara för att fråga om jag ätit lasagne på senaste. Det var alltså det som han var hispig på egentligen, hela den här hästkötts-skandalen.
Sen har han bara haft allt för lite att tänka på antagligen och den ena tanken efter den andra har lett till det ögonblick vi var i färgaffären och nu var han helt säker på att vi blivit pålurade giftig färg, precis som folk blivit pålurade hästkött.

Jag fick lugnt förklara för honom att jag inte köper färdigmat utan gör min egen lasagne. Och även om jag skulle ätit färdig-lasagne så är jag inte allergisk mot hästkött.
Idag har pappa ringt två gånger, dock inte för att skälla ut mig för något han inte har något att säga till om, utan för att höra att jag ätit ordentligt. Dessutom startar han varje samtal med "Sover du?" varesig han ringer klockan 12.00 eller klockan 20.00.
Undrar om alla blivande morfädrar blir så här knäppa?

På tal om att äta ordentligt så fick jag frukost på sängen. Har varit så fruktansvärt trött de senaste dagarna så jag har legat flera timmar längre än brukligt i sängen. Idag vaknade jag av att det luktade kokos, öppnade ögonen och det första jag ser är en ost. Vilket var jättekonstigt för det luktade kokos. Sen vaknade jag till lite mer och insåg att osten var en banan och när jag lyfte på bananen låg där en kokoskaka. Min man känner mig så väl!

Hurra hurra hurra

idag är Daniels födelsedag!
Hela 30 år har min söta make funnits på denna jord. "bara" 7,5 av de åren har han funnits i mitt liv men jag hoppas på minst 30 till i alla fall. Ser fram emot ett liv tillsammans med honom, varsin gungstol och massa katter. Det blir bra!

Som jag skrivit innan så firade vi honom hela helgen. Allt jag har hunnit med idag är att säga "grattis". Han var iväg tidigt till skolan och från skolan åkte han direkt till jobbet där han inte slutar förren klockan 23.20 vilket innebär att han inte är hemma förren hans 30-årsdag är slut.
Lagom till Alla Hjärtans Dag dock. Jag ska göra en mysig kvällsmat till honom så vi kan fira lite i alla fall. Så får han öppna sina presenter och sen är det dags att krypa ner i sängen för tydligen är det en dag i morgon också.

Självklart så har jag själv knåpat ihop Daniels födeledagspresent. Då blir han glad för han gillar inte när jag spenderas massa pengar. Så det är min present till honom, att jag inte spenderat några pengar. Däremot spenderade jag några timmar på att tillverka ett Iphone fodral till honom.
Han har alltid sin telefon löst i fickan så det fick vara ett fodral som inte tar för stor plats.

 På ena sidan gjorde jag en liten ficka som han kan lägga sina hörlurar i. Eller ja, annat smått och gott.

Och så en nyckelring, kan han sätta sina nyckar som sig bör. Eller om han vill sätta fast fodralet i sina arbetskläder eller väska eller nåt.
Jag vet inte, det kändes praktiskt i alla fall, jag gillar praktiskt.

Smörgåstårta och fåglar

Hos familjen Larsson har det varit en ovanligt lång men rolig helg. På tisdag fyller min fina make hela 30 år och detta har vi firat i helgen.
Vi började i fredags, då hade jag gjort smörgåstårta och bjöd över några vänner. Någon hejdundrande fest orkar ju jag inte med för tillfället. Min familj kom också över och firade med oss under dagen så det blev en lugn och mysig tillställning helt enkelt.
På lördagen kom Daniels familj hit och hälsade på. På kvällen var vi ute på resturang och avslutade kvällen hemma hos Daniels farbror där vi bara satt och pratade och myste hela kvällen.
Helgen avslutades med att de kom hem till oss på Söndagen och umgicks lite med oss och katterna innan de åkte hem till Eskilstuna/Norge.

Så det var en lugn och mysig helg men väldigt lång, det blev inte så mycket vila för mig. Även om vi inte härjade omkring så blev det liksom så mycket för lilla huvudet också. Kroppen har liksom fullt upp att göra bebis känns det som, så det finns inte mycket mer kraft över till annat. Speciellt inte i hjärnan, där är det bara bebistankar som snurrar.
Och ja, har inte träffat Daniels familj sen jul, då var jag i vecka 18, nu är jag i vecka 26 så magen har ju växt en hel del sen dess, så det blev en hel del bebisprat också. Det blir väl automatiskt så, det är första barnbarnet på min mans sida av släkten. Daniel är ensambarn också så det är ju oss de gått och väntat på, speciellt med tanke på att vi gifte oss fö 2,5 år sedan med.
Min familj har ju vetat om från början att jag inte kan bli gravid så där har det inte varit samma pikar och sånt, inte för att pikarna har gjort oss så mycket. Det sista som lämnar oss är hoppet och vi hade mycket hopp kvar i oss när det lilla miraklet i magen hände oss!

I alla fall, idag passade jag på att sova ut ordentligt. Var så skönt att inte ha några tider att passa eller massa måsten här hemma. Har bara suttit i soffan tills jag blev rastlös. Då plockade jag fram mina färger och målade lite fåglar!