Tiden går..

Sommaren är alltså här, de skojade alltså inte på tv. Jag har varit hemma några dagar från sjukhuset nu, håller fortfarande på att ta igen mig. Är trött och har svårt att äta. Får i mig ca en portion mat om dagen och det är ju inte hållbart i längden, har ju en liten plutt i magen som vill ha mat också men allt jag vill äta muffins. Bara hembakade också men jag vill inte baka dem själv. Så jävla jobbigt jag har eller hur?
Min pappa var här och hälsade på i söndags. Solen sken och jag åt som vanligt inget, min pappa som är ovanligt överbeskyddande över sin gravida dotter (var samma sak när jag väntade Hugo) packade in oss i bilen och körde oss till ikea av alla ställen. Men han hade rätt, fick lite frisk luft och en billig korv i magen. Hugo fick åka omkring i en kundvagn så han var nöjd och jag fick shoppa lite. Och vips, så mådde jag genast mycket bättre. Sen åkte vi och åt glass, första gången som Hugo fick smaka lite mjukglass, det var gott men han blev inte överdrivet imponerad, då gillade han korven på ikea bättre. Han åt en hel korv med bröd, lika mycket som jag orkar. Ett litet matvrak är vad han är.

Så ja, livet går framåt. I morgon går jag in i vecka 18, tiden bara flyger. Har inte riktigt fattat hur stor min mage har blivit. Skulle ta en bild på mina nya shorts igår och tro fan, där va den, magen. En stökig bild, vinterkläderna ligger nedpackade men längre så har de inte kommit. Så är det, allt tar sin lilla tid, här tar det bara längre tid...