Vecka 33 och tristessen

Det känns lite som om tiden står stilla. Hade jag inte tagit bilder på magen var och varannan vecka så hade jag inte sett någon skillnad på magen. Konstigt att ögat liksom lurar hjärnan på det sättet.
Det är samma sak när man går ner i vikt, man ser det liksom inte själv fören man börjar att jämnföra bilder.
Men ja, magen växer och Knyttet där inne härjar runt. Det är mycket sparkar uppåt vilket får mig att tro att han spenderar största delen av sin tid med huvudet nedåt. Eftersom jag är helt säker på att han kommer titta ut lite för tidigt (magkänslan så att säga) så kanske han snart fixerar sig nedåt. Men magen har än så länge inte sjunkigt. Mina tuttar däremot har blivit mindre men min kära make påpekade att de bara känns och ser ut så för att magen är så stor.

Han kom förövrigt in i vardagsrummet när jag satt tillbakalutad i soffan med benen i högläge. Hade varit en sväng i stan. Passade på att klippa håret och gå i lite butiker. Och Panduro såklart, har en känsla av att det blir sista gången på länge jag lyckas ta mig ut och göra något så jag passade på så länge benen bar mig.
Ni vet ju hur det slutade, som vanligt. Kom knappt hem. Innan jag gav mig på backen uppför dit vi bor så var jag inne i affären och köpte mjölk. Kände hur benen under mig började skaka när jag stod i kassan så jag fick snällt sätta mig på bänken med de gamla tanterna och deras rullatorer en stund innan jag gick hem.
I alla fall, det var inte alls det jag skulle skriva...
Daniel kom in i vardagsrummet där jag låg helt handikappad i soffan och utbrister:
"Shit! vilken stor mage du har fått!"
Japp, min make som träffar mig Varje dag har lyckats missa att jag är gravid. Grattis till honom!

Men det är nog för att jag mest dräller omkring här hemma i mjukbyxor. Idag hade jag klätt mig i byxa och topp så då syns väl magen mer antar jag. Eller ja, ni ser ju det på bilden.

Nu är det i alla fall bara ca 7 veckor kvar innan lill-knytten kommer till oss och min fantastiska gravidblogg kommer förvandlas till en mamma-blogg. Det är väl det som händer, livet tar sina oväntade vändningar och min stackars blogg får lida för det.
Men misströsta inte, jag kommer fortsätta måla och pyssla och dela med mig av det här i bloggen!
En mamma-pyssel-blogg. När Knyttet blir lite större blir det väl förmodligen en del barnvänligt pyssel med.

Men denna gången får ni nöja er med min senaste tavla:

Bakgrunden är decoupage. Lackade inte på ovansidan så den är inte blank utan matt och har ett härligt rökigt utseende.
Kvinnan är målad med markeringspenna och akryl. På armbanden har jag limmat lite pärlor och glitter.
I versionen i mitt huvud höll kvinnan i ett långt dramatiskt cigarettmunstycke och jag hade tänkt göra röken från cigaretten med "krulliga" stämplar. Men när jag hade börjat måla inså jag att henne huvud tog för stor plats för att få cigarettmunstycket så långt som jag vill ha det. Så det blev utan.
Daniel tyckte det var bra för då blev den mer barnvänlig.
Så tänker han.. 
Själv så undrar jag om han inte ens lagt märke till att vi har en stor jävla reklamaffich för Cigarettfilter på väggen. Jag har aldrig rökt så är ju ingen förespråkare för tobak eller så, gillade bara affichen, den har hängt med i 10 år mellan mina olika hem och jag gillar den lika mycket nu som när jag klickade hem den på tradera.
Den är helt sönder, hörnen är rivna och den har vid något tillfälle legat ihopvikt också men nu har jag ramat in den och allt det där skrynklet gör inte mig något. Gillar ändå inte saker som är är helt perfekta eller raka!