Ring ring, bara du slår en signal!

Sådär, nu har jag slutat vela och äntligen bestämt mig för vad för ring jag vill ha. Det va väl i sista sekund då det bara är 31 dagar kvar tills vi gifter oss!

En månad alltså! Jösses, vart tog all tid vägen? Vi hade över 1 ½ år på oss att planera och nu är det bara en månad kvar!

I alla fall, ringen.
Jag tänkte först designa något eget i den här stilen. Jag gillar den med krusiduller för att jag gillar krusiduller helt enkelt. Jag ville göra en snygg kombination av dessa två men det va ingen guldsmed som fattade vad jag menade. Men det kan ha att göra med att jag inte heller fattade riktigt vad jag menade. Så jag la ner den idén.
Men sen hittade jag den här underbara skapelsen och sen dess har alla andra ringar känts.. blääh. Och när jag väl bestämde mig för att trotsa Daniel som inte alls gillade den, jag menar det är ju ändå jag som ska ha den på mitt finger resten av livet, ja då va den slut. Jävla skit. Kanske lika bra, jag hade nog tröttnat på den rätt fort. Men nu får jag ju aldrig veta... aldrig någonsin.


Igår va jag ännu en gång inne på Nordstans guld. Där vi köpte våra förlovningsringar. Åh de är så sjuuukt trevliga där inne. Det är nog därför vi hamnar där gång på gång när det är dags att inhandla smycken. Jag provade massor av ringar men bestämde mig tillslut för en solitär ring. Den va så himla fin bredvid förlovningsringen och vi fick ett superbra pris inkl gravyr och putsning av våra förlovningsringar.

Efter att ha provat mig fram valde jag ändå den minsta diamanten. Det är inte så mycket "jag" med massa blingbling och skulle jag ha en större skulle jag jämt gå och oroa mig för att tappa den. Sen så kan man komplettera med fler diamanter under åren. Tycker det är en fin tanke, en ny diamant för varje 10 år eller en ny för varje barn eller liknande.
Daniel tyckte att jag kunde få en ny diamant när jag tar körkort, tror det va en pik.