Den dog alltså och att hitta en ersättare har jag varken tid eller råd med. Man blir liksom inte rik på att skaffa barn om någon trodde det. Jag hade ändå ett ganska så välbetalt jobb innan som min föräldrarpenning baseras på, tyvärr hjälper det föga när maken min studerar.
Vi lever på kärlek, den finns det gott av nu för tiden. Dessutom så hinner man inte direkt spendera massa pengar när man har två småttingar hemma. Man shoppar blöjor och våtservetter i drivor och har man tur kanske man klickar hem något fint från nätet. Sen ska man bara få tid och ork att hämta ut det från postombudet med, lyckades faktiskt med bedriften att få min fina skötväska tillbaka skickad för ett tag sedan.
Att gå ut och köpa julklappar kunde man ju bara drömma om, klicka lite här och klicka lite där så kom allt på posten i stället. Sjukt praktiskt.
Ja, och tiden går. Lilla Oliver är snart 3 månader gammal. Helt galet! Det börjas formas små rutiner här hemma. Hugo vaknar på morgonen och springer direkt till Oliver för att säga "god morgon". Egentligen så pekar han mest och säger "Där där där" för det är visst veckans ord. "Där" och "pappa" är det enda jag hör dagarna långa.
Sen blir det två små rumpor som får nya blöjor och små munnar som får varsin morgonflaska med välling/ersättning.
Sen tar Oliver sin morgontupplur medan Hugo Dansar, diskar, hoppar, borstar tänderna, pillar, pysslar, donar, duschar, leker och allt möjligt kul som han kan komma på innan det är dags för hans tupplur med.
Det blir mycket hemmalek, med två bebisar är det svårt att komma ut men snart flyttar vi till radhus! Det betyder INGA TRAPPOR!! och UTEPLATS!! och STORT BADRUM!! Jag är så lycklig!! (det betyder också att jag kommer blogga lite renovering och inredning snart!)
I alla fall, när jag väl kommer ut så är det ändå så kallt att jag vill in igen. Men Hugo och Oliver tycker det är roligt. Dessutom gillar Hugo att visa upp sin lillebror. Han drar ner sufletten, pekar och säger "Där" (suprise)
Oliver är av den sötare varianten av bebis med, vilket Hugo också var, eller ja, är fortfarande. Detta resulterar i att det mer än ofta står en hel kör med folk och skanderar "AAAAAAWWWW meeeen titta va sööööta!"
En gullig björnoverall och en väldigt gullig storebror som ska "hjälpa till" gör ju inte saken bättre. Var vi än går får vi nya kompiar, tur att jag är av den sociala sorten!
Auurg säger björnen Oliver, på riktigt faktiskt. Han har en himla massa gulliga ljud för sig nu för tiden. Strunt i mitt hår, det är liksom vad som händer med håret när det regnar ute. Jäkla väder, inte alls frisyrvänligt. 
Hugo är aldrig långt borta från sin lillebror som sagt. Så fort Oliver grinar till kommer han med en snuttefilt eller napp. Hjälper tll att byta blöja gör han också och när vi är klara springer han ut och slänger den. Oftast i diskhon men det händer faktiskt ibland att han prickar den i soporna.
Alltså jag fattar inte. Inte ett uns svartsjuka, de älskar varandra så mycket att jag nästan blir lite avundsjuk. Hoppas verkligen det håller i sig, nu och genom hela livet!
