Detta när han inte river ner dukar och kuddar och allt annat han kommer åt. Idag höll han på att få en brödrost i huvudet. Man barnsäkrar här och man barnsäkrar där men det är ju alltid något man missar. Har plockat, rensat och flyttat undan allt jag kunde tänka mig att han skulle komma åt men missade ändå en jäklans liten nyckel i linneskåpet. Den lyckades han pilla ur och började gnaga på.
Tiden går så fort. Man hänger inte riktigt med i svängarna. Känns som igår han lades på mitt bröst av barnmorskan som "fångade" honom när han föddes. Han tittade upp på mig med pigga och nyfikna ögon. Undrar vad han tänkte då..
Jag vet att allt jag tänkte var att det var just det ögonblicket jag väntat på i hela mitt liv. Det är därför jag finns, för att han ska kunna finnas!
Nu är det oroväckande tyst i hallen, får springa ut och se vad för bus han hittar på nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar